Efter beslutsångest ångest?

Nu får jag fan ge mig! Varför måste jag vara så känslomässigt labil? Gå på första dåliga känslan jag har och sen följa den i stället för att resonera logiskt. Fast beslutet att åka hem satte andra saker i rullning och insikter som jag inte ångrar.
Känslan jag har nu är att jag vill stanna, såklart... Man ska lyssna på mamma alla barn, hon har oftast rätt, faktiskt. Så nu får vi se hur det blir i framtiden. Personligen vill jag ju återvända och skaffa mig ett annat jobb eller bara bo här nere och glassa gärnet. Det kommer dock tära på plånboken så det låter inte allt för intressant. Samtidigt vill jag ju jobba så det får nog bli så, om jobb finns att få vill säga.
Jag har fortfarande inte ångrat mig helt, det ska bli jätteskönt att komma hem men hade velat har lite mer tid här ner.
Får se hur det känns väl hemma men just nu är det återvända/jobb som är i tankarna!

Vi hörs i Sverige näst. Hej på er!